Writer's block

Arkiv för ‘Dikt’

Blod & Sot

Brott och bedrivelse

Tukthuset väntar

Mina ärr bär jag med stolthet

Ryggen byter skinn

Jag ömsar stilla bort allt som är jag

För att bli en bättre människa

Blod och sot, och,

Prozac

Dyra timmar

Poet, jag vet

Svart färg, parkfyllon och löshundar slåss desperat om det sista stycket kött på ett märgben utkastat av diverse spårvagnschaufförer och indrivare som tvättat sina pengar svarta på den lokala kineskrogen där ölen kostar 39 kronor, skyltat förstås,

Målade drömmar av en praktiserande arbetslös, ute i den stora vida världen som bara tycks bli smutsigare och allmänt mer vanvårdad av hipsterkids, som föddes med flugan runt halsen och som stilla kvävs av sina ständiga bakfyllor och one-night-stands,

Heliga trädgårdar försedda med lik nu utvunnet till mull och en plats att växa på eller gå ner sig fullständigt, likt en indie-låt från 90-talet, en sådan med distad gitarr och en pajas på scen, klassens clown som nu fastnat i sin egen hybris

Vita väggar i demolerade villor fyllda med svarta kostymer, alla från Brothers, hockey anses ju så Svensson nu, Kaféer byggs runt varje gathörn och jag kan inte komma fram på bussen eftersom alla barnvagnar står i vägen, chaufförsbyten, som inlagda för att bygga hat hos oss som betalar, ni andra kan det kvitta

215 sekunder

Jag vill vara en låt

215 sekunder lång

Håll dina hemligheter för dig själv

Låt mig bara klinga ut

Dan därpå

Jag vet att jag inte är ett kap
åtminstone inte den fångst du väntat på
du vet att jag vet men står tyst
tittar dig i spegeln
kammar håret bakåt, bygger upp
en stram knut för att
se affärsmässig ut

Jag går snart, precis efter dig
väntar kanske bara 5 minuter för att
se till att du inte missar din buss
sen kommer jag att låna din extranyckel
låsa dörren,
slänga in nyckelknippan i brevinkastet, och
gå ner för trapporna, sakta
insupa det sista av ditt liv och veta
att tiden läker ingenting för

Dessa sår sitter för djupt

Tårar

Den lyser på
beskriver världen och dina blå ögon
över marken sjunger
verkligheten,

Allt blir mindre
jag ser dig naken
allting försvinner

Läppar brända
av dina kyssar
allt blir mindre
jag skriker högre

Du är Mars, du är September
låt det onda i din famn gråta

Stövlar

Allt är suddigt,

och ditt skal brister

hoppa in i stövlarna

Det spricker upp

och näsblod rinner

Låna pengar

Låtsasytan blänker stilla på den spruckna bubblan vid Karlsborgs skyltar

känner du som jag, euforiskådaren som

jagar kickar likt pundaren på T-centralen, jag har inga

tjugolappar kvar

Silver

silversvart blod pumpas ur det gamla såret
ur den tysta munnen forsar ord och sommarkyla

Båten

Båten åkte ifrån hamnen, solljuset glänste på havets yta
på bryggan satt vi allesammans, väntande på havets frid
på långt håll skymtade en svensk flagga
flaggan var blå som himlen bakom molnen och gul som höstlöven på marken
jag tog ett djupt andetag, en kall frisk och tunn luft
vintern var på väg

Bytet

Hon bytte kakorna mot medicin

Helt vita väggar

En säng som inte går att flytta

Ligger stilla

Går inte att få kontakt

Hennes telefon har 24 obesvarade samtal